MotorPrestanda

MotorPrestanda

 

Många undrar vad de ska göra åt sina motorer. Förutom att ankarlindningarna är hela, kolen är fräscha, och allt löper fritt, så måste det finnas något mer att

justera eller trimma in. Vad annars beror det på att många motorer går så olika? Ja, vem har inte funderat över detta, och det värsta är att det egentligen inte

finns någon patentlösning.......

Två till synes identiska motorer kan ju uppträda helt olika, en går som en raket, och den andra verkar bara gå på trekvarts fart. Jag har till och med haft en

motor som gick extremt bra i en bil, sedan flyttade jag den till en annan och då blev den lite loj, sedan tillbaks till bil nr 1 igen, och den gick som en raket.

Naturligtvis har allt sin förklaring. Så är det alltid. Det gäller bara att komma på den..........

 

 

Ankarlindningen måste självfallet vara hel. I annat fall är det lönlöst att jaga motoreffekt. Mät "öra till öra", ca 7 ohm = ok

 

 

Magnetens styrka har även betydelse. Blir magnetfältet tillräckligt starkt eller svagt i förhållande till spolens

(ankarlindningarnas) egenskaper? Kommer den att varva lågt med ett högt vridmoment, eller varvar den som

en tandläkarborr men orkar inte riktigt nå toppen när den är i spåret? Och hur bra är motorbromsen?

 

Använd tex en linjal på bordet, lägg en liten nål eller liknande vid 0 cm, och ta sedan en magnet som du för från

andra änden, så ser du var den börjar attrahera nålen. På detta sätt kan du se om magneten i den snabba

motorerna verkar skilja sig från magneterna i de långsamma motorerna.

 

 

Position i axel-led vad gäller ankare och kolhållare, samt kolens vinkling mot ankaret, är viktigt.

En motor med plastpinion (jag använder bara plast på V2’or) är tacksam för då kan pinionen flyttas lite in eller ut. Detta kan ge

en helt annan effekt. Kort kan sägas att pinionen ska sitta så att ankaret kan lägga sig där det vil vara. Eller att pinionen tvingar ankaret att lägga sig där

det fungerar bäst.....

 

 

Kolen kollas med motorn på plats och överdelen borttagen. Håll bilen upplyft i spåret och gasa fullt. Med en tandpetare kan man trycka in kolen något.

Blir det då högre varvtal så finns det lite att arbeta med vad gäller kolfjädern.

Använder även tandpetaren för att “vicka” lite på kolhållarplattan. Dels bakåt och framåt, och dels lite “vridet runt ankaraxeln” för att se om det blir

bättre med “för eller eftertändning”. Är ett läge gynnsamt så är det bara att försöka få den att ligga kvar så. Främst genom kablaget från släpskorna,

annars med hjälp av en liten limklick.

 

När en motor har optimerats i en bil så kan det innebära att om den tas ut och flyttas till en annan, så kan "det magiska" försvinna. Detta kan ofta bero på

hur kablaget "bestämmer" att kolhållarplattan ska sitta.

 

Släpskorna, eller strömupptagningen, är annars ofta en stor bov. Om dina släpskor inte ligger an som de ska, eller inte fjädrar som de ska, kommer inte ens

den extremaste motor att prestera ordentligt. Ta en titt när du kör ; Blixtrar det under bilen? Då har du problem....

Åtgärda detta innan du dömer ut motorn. Optimalt är att det inte blixtrar alls. Med ordentlig kontakt har motorn bästa möjliga förutsättning!

 

Det kan även blixtra vid kolen. Utan att egentligen kunna förklara varför, så påstås det att blixtrandet vid kolen inte innebär någon effektförlust.

Kolen ska självfallet vara tillräckligt långa, löpa lätt i sin hållare och helst vara rena vid anliggningsytan mot collectorplattorna (ankaret).

 

 

Envishet brukar löna sig. Jag glömmer aldrig min V2’an i min ena BMW Lola. Jag ville få ut mer av den och jag bestämde mig för att arbeta nonstop tills jag

kommit dit jag ville. 8 timmar senare belönades jag med en BMW Lola som jag aldrig någonsin kommer att förlora ett race med. (Yes, ta det som en utmaning:)

 

 

Så, exakt vad som ska göras med en motor är svårt att säga: Vad har du för ankarlindningar (resistans), hur stark/svag är magneten, och i vilken vinkel eller

position ligger kolen? Varje komponent i motorn påverkar förutsättningarna, så det enda är att prova sig fram. Och gärna att mäta/undersöka noggrant på en

potent motor för att försöka finna ut "hemligheten".

Nog kan allt detta vara lite frustrerande, men å andra sidan, hur många bilbanefabrikat finns det som överhuvudtaget tillåter så här pass mycket variation och

laborerande? Vem vill ha en inkapslad motor, när man har vant sig med Sprint's öppna lösningar?