Motorfakta/Prestanda

    Märklin Sprint Racing Club

          MSRC - Världens största Märklin Sprint klubb

  Update:

2020-03-30

Motorfakta


 En bild över de olika motorerna, samt hur de benämns.


Övre raden, V1:

Denna motor är av s.k Inline typ (ligger i linje med karossen), och är den första som Märklin gjorde till

Sprintbilarna. Den har ett litet ankare (rotor) där trådlindningen ofta är bränd och kortsluten.

Motorn har rätt så dåliga prestanda, och är inte speciellt uthållig. Nya ankare går ej att finna och en trasig

motor (med trasig ankarlindning) går ej att rädda. En annan V1'a behöver skaffas, alternativt montera in en

V2-motor. (kan ibland kräva ett mindre sliparbete inne i schassiet).

V1-motorn fanns i Sprint-bilarna från 1967 och fram till ca 1969.

 V1 finns i 2 varianter - Krondrev i plast/mässing (tidigare version), eller krondrev helt i plast (senare version). 


Mellersta raden : V2

 Även denna motor är av s.k Inline typ. Det är en förbättrad motor med större ankare (rotor) jämfört med V1. Bättre prestanda och är lite uthålligare mot långa

intensiva körningar. Denna motor började användas 1969 (kanske redan slutet -68) som en ersättare för V1. Om man tex lämnade in sin V1-bil på service,

var det inte ovanligt att motorn ersattes med en V2'a. Man lagade helt enkelt inte en V1-motor som var bränd.

 V2 finns i 3 versioner - Piniondrev i plast och stålfälgar, Piniondrev i mässing och stålfälgar, Piniondrev i mässing och kromade plastfälgar (Ferrari 312)  

 

Nedre raden : SW , SideWinder

 Denna motor innehåller samma magnet och ankare som V2, men ligger tvärställd jämfört med Inline-motorer. (åt sidan, kallas SideWinder).

Utväxlingen är annorlunda. Medan V1 och V2 har en utväxling som ger bilen motorbroms, så har SideWindern en mera direkt drivning.

Detta innebär att en SideWinder-bil normalt är snabbare i både acceleration och toppfart, men har klart längre bromssträcka.

 SW-motorn till Sprintbilarna finns bara i en (1) version, men med olika bakaxeluppsättningar : 

- Bakaxel med stålfälgar -       - Bakaxel med stålfälgar/bakaxelkugg för blinkljus (Porsche 911 Polizei) -         - Bakaxel med plastfälgar -





MotorPrestanda


Många undrar vad de ska göra åt sina motorer. Förutom att ankarlindningarna är hela, kolen är fräscha, och allt löper fritt, så måste det finnas något mer att

justera eller trimma in. Vad annars beror det på att många motorer går så olika? Ja, vem har inte funderat över detta, och det värsta är att det egentligen inte

finns någon patentlösning.......

Två till synes identiska motorer kan ju uppträda helt olika, en går som en raket, och den andra verkar bara gå på trekvarts fart. Jag har till och med haft en

motor som gick extremt bra i en bil, sedan flyttade jag den till en annan och då blev den lite loj, sedan tillbaks till bil nr 1 igen, och den gick som en raket.

Naturligtvis har allt sin förklaring. Så är det alltid. Det gäller bara att komma på den..........



Steg 1 är att rengöra motorn.                                                                    Jag brukar göra rent motor och bakaxlar
Så här ska den inte se ut :                                                                             (ej plastfälgar) i en ultraljudstvätt.









Ankarlindningen
måste självfallet vara hel. I annat fall är det lönlöst att jaga motoreffekt. Mät "öra till öra", ca 6,5 ohm = ok

Mer om detta finns under fliken Mäta Ankaret



 

Magnetens styrka kan ha betydelse. Blir magnetfältet tillräckligt starkt eller svagt i förhållande till spolens

(ankarlindningarnas) egenskaper? Kommer den att varva lågt med ett högt vridmoment, eller varvar den som

en tandläkarborr men orkar inte riktigt nå toppen när den belastas? Och hur bra är motorbromsen?


Använd tex en linjal på bordet, lägg en liten nål eller liknande vid 0 cm, och ta sedan en magnet som du för
från andra änden, så ser du var den börjar attrahera nålen. På detta sätt kan du se om magneterna i dina 
snabba
motorer verkar skilja sig från magneterna i de långsamma motorerna.



 Piniondrevet kan sättas olika "djupt" på ankaraxeln. Detta kan påverka hur kolen ligger mot collectorerna. 
Förutom kolens position mot collectorplattorna är även kolens vinklar viktigt. De ska vara i linje med varandra och i rät vinkel mot ankaret.
En motor med plastpinion (jag använder bara plast på V2’or) är  tacksam för då kan pinionen flyttas lite in eller ut. På detta sätt påverkas
ankarets position och därmed även collektorernas position. Detta kan ge olika resultat.
Du får prova dig fram men det är det värt eftersom det brukar ge resultat. 



 Kolen Ta bort bilens överdel och håll bilen upplyft i spåret samtidigt som du gasar fullt. Med en tandpetare kan man trycka in kolen något.

Blir det då högre varvtal så finns det lite att arbeta med vad gäller kolfjädern.

Använder även tandpetaren för att “vicka” lite på kolhållarplattan. Dels bakåt och framåt, och dels lite “vridet runt ankaraxeln” för att se om det blir

bättre med “för eller eftertändning”. Är ett läge gynnsamt så är det bara att försöka få den att ligga kvar så. Främst genom kablaget från släpskorna,

annars med hjälp av en liten limklick. Eller genom att flytta ankaret istället för att flytta på kolhållarplattan. Detta görs med hjälp av pinionen enligt ovan    


När en motor har optimerats i en bil så kan det innebära att om den tas ut och flyttas till en annan, så kan "det magiska" försvinna. Detta kan ofta bero på

hur kablaget "bestämmer" att kolhållarplattan ska sitta eller hur bilens överdel trycker mot motorn eller kablaget. 


 

Släpskorna, eller strömupptagningen, är annars ofta en stor bov. Om dina släpskor inte är rena, inte ligger an som de ska, eller inte fjädrar som de ska, kommer inte ens den extremaste motor att prestera ordentligt. Ta en titt när du kör ; Blixtrar det under bilen? Då har du problem....

Åtgärda detta innan du dömer ut motorn. Optimalt är att det inte blixtrar alls. Med ordentlig kontakt har motorn bästa möjliga förutsättning!


Det kan även blixtra vid kolen. Extremt mycket blixtrande kan nog tyda på att kolen inte ligger an ordentligt. Med ett lätt trycke med tandpetaren igen

så minskar troligen blixtrandet. Troligen läge att spänna kolfjädern något. Kolen ska självfallet vara tillräckligt långa, löpa lätt i sin hållare och helst vara

rena vid anliggningsytan mot collectorplattorna (ankaret).



 Envishet brukar löna sig. Jag glömmer aldrig min V2’an i min ena BMW Lola. Jag ville få ut mer av den och jag bestämde mig för att arbeta nonstop tills jag

kommit dit jag ville. 8 timmar senare belönades jag med en BMW Lola som jag aldrig någonsin kommer att förlora ett race med. (Yes, ta det som en utmaning:)



Så, exakt vad som ska göras med en motor är svårt att säga: Vad har du för ankarlindningar (resistans), hur stark/svag är magneten, och i vilken  vinkel eller

position ligger kolen? Varje komponent i motorn påverkar förutsättningarna, så det enda är att prova sig fram. Och gärna att mäta/undersöka noggrant på en

potent motor för att försöka finna ut "hemligheten".

Nog kan allt detta vara lite frustrerande, men å andra sidan, hur många bilbanefabrikat finns det som överhuvudtaget tillåter så här pass mycket variation och

laborerande? Vem vill ha en inkapslad motor, när man har vant sig med Sprint's öppna lösningar?