Märklin Sprint Racing Club
MSRC - Världens största Märklin Sprint klubb
Update: |
2024-04-05 |
Föregångaren till Märklin Sprint Tillbaka till ursprunget, Från begynnelsens tid av spårstyrd racing - Märklin – 30 talets bilbana
Märklin (Gebr. Märklin & Cie GmbH), den tyska leksakstillverkaren, grundades år 1859 av Theodor Friedrich Wilhelm Märklin, med huvudkontor i Göppingen. Till en början tillverkade man främst tillbehör till dockhus, ångmaskiner och kraftiga leksaker i gjutjärn. År 1891 började man tillverka ett urverksdrivet leksakståg med skenor som gick att sätta ihop till olika spårplaner, vilket blev en succé. Senare kom en eldriven variant där modelltåget drevs med 110 volt och skenorna kopplades direkt till vägguttaget, något som självklart ledde till att barnen emellanåt fick kraftiga stötar när de lekte med tåget. Redan i första delen av förra århundradet hade Märklin skapat sig ett väldigt bra rykte med sina tågbanor i olika skalor. De solida leksakerna såldes inte enbart i Tyskland, utan runt om i hela världen. Med den utökade utbredningen av bilar hoppades fabrikanten i Göppingen att finna en annan marknads- möjlighet i och med presentationen av den första riktiga motorvägen i Tyskland, ”Autobahn”, år 1934. Speciellt i Tyskland, som styrdes av en Nazi-regering sedan ett år tillbaka, var de korsningslösa vägarna väldigt populära. Med det i åtanke, ville man med en Märklin bilbana också representera ett stycke framtidstro. En trevlig demo-bana med både tåg och bilbana, 1934
Ingenjörerna till ”Märklin-Bahn” var tydligen inspirerade av amerikanska Lionel Brothers elektriska bilbana, som introducerades redan 1911. Märklin gjorde allt för att vara säkra på att barn kunde köra dessa bilar säkert runt banan. Trots att Märklinbilarna inte guidades av ett nedsänkt spår utan av en skena, kan dessa ändå med största säkerhet kallas för ”Dagens spårstyrda racers urfader”. I den engelsktalande delen av världen var denna typ av modellbilsracing etablerad som ”Rail racing” och var mest populär i England på 50-talet och hade sina fans fram till första halvan av 60-talet innan den slutligen blev ersatt av ”Slot racing” Märklin introducerade en bil vars form liknade dåtida sportbilar. Den njurformade kylargrillen liknade väldigt mycket dåtida BMW 328:ans kylargrill, medan bakpartiet påminde om den typiska ”båtformen” som många sportbilar från 20- och 30-talet hade. I cockpit’en satt en liten ”gummipilot” majestätiskt upprätt och sportbilarna, som lackades i vitt eller rött, var övertygande för Märklins typiska robusthet. Låg vikt var iinte målet, utan tysk högklassig finmekanik. En beklädnad i form av en metallplatta täckte bilens teknologi. En tung motor, progressivt skapad som en ”Sidewinder”, var placerad i bakpartiet och levererade kraften. Dessa modellbilar kunde köras med växelström alternativt med hjälp av en konverterare till 20 Volts likspänning. Originell men också tekniskt nödvändig var styraxeln framtill, som bar släpskorna för elektrisk kontakt. Ett till par släpskor var placerade i bakpartiet, för att försäkra om en stabil och tillförlitlig ström-försörjning. Iögonfallande var också det artistiskt skapade lysande lamporna som följde styrningens rörelser. Priset för en sådan här Märklin sportbil var 13,5 Reichmark, vilket var väldigt mycket pengar på den tiden.
Jämfört med det, så var de sk. ”plate-rails” betydligt billigare. En 21cm lång ”single straight standard rail” kostade endast 75 Pfennig. De var utstansade av plåt och innehöll två isolerade strömkontakter. Kurvor fanns att köpa med två olika radier för att möjliggöra ett banbygge med dubbla spår. På kurvkontakterna fanns räcken, vika förutom att de gav extra stöd för bilarna, huvudsakligen användes för att sätta ihop kurvstyckena. Som tillbehör fanns även en rund, mekanisk varvräknare i form av en farfarsklocka att tillgå.
Under de få åren av produktion, erbjöd Märklin 3 olika baspaket: en enkel oval med ett spår för 24 Reichmark, en ”8” med viadukt för väldigt dyra 80 Reichmark och ett set med 2 bilar och skenor för en två-spårig racingbana. Den senaste innehöll en bro i en två-spårig version. Nutida regulatorer (gashandtag) fanns inte på den tiden. En regulator, som också användes till tågbanor, kontrollerade farten på sportbilarna i skala 1:16. En annan demo-bana med både tåg och bilbana, 1935 Märklin ”Autobahns” var ingen stor succé när det gällde stora försäljningsvolymer. Å ena sidan var spelmöjligheterna för barn inte särskilt stora. Å andra sidan var Märklins ”Autobahn” väldigt dyr för dåtida månadsinkomster. Som ett företag som exporterade världen över, stötte Märklin på konkurrenter som erbjöd billigare men också vackrare bilar, visserligen utan egen kraftförsörjning. Hornby, sedemera tillverkare av Scalextric, presenterade 1936 de första ”Dinky-cars” som tillät barnen att leka med ett mindre behov av utrymme. Deras stora tillgänglighet, låga pris och kombinerat med ett stort urval av modeller, var orsaken till deras stora succé och stod för hård konkurrens till det familjeägda företaget i Göppingen. Redan 1938 försvann Märklins bilbanor igen från katalogerna. På grund av den korta produktionstiden och den låga utbredningen är dessa bilar och bilbanor väldigt sällsynta idag. En välbehållen Märklinbil från denna tid, ligger idag mycket högt i kurs. Turligt nog så är dessa för det mesta endast intressant för de väldigt seriösa samlarna som samlar dessa ”Slotmodels” från en leksakshistorisk bakgrund. De gillar konkurrensen från den stora skara av Märklinsamlare, i vars kretsar ”Die Autobahn” är väldigt attraktiva ut företagshistoriskt perspektiv. 30 år senare tog Märklin åter en bilbana i produktion (1967) och namnet blev Märklin Sprint. Tillverkades fram till och med 1982. (tryck för filmsnutt)
Den första bilbanan från Märklin (1934-1937), är milt uttryckt ovanlig. Två någorlunda kompletta bilar från en sådan såldes på auktion 2004 för 1011 euro, dvs ca 9500 kr. En gissning är att dessa bilar har ökat i värde sedan dess.
Yttterligare en försäljning av "ursprungsbanan". Denna gång med lite bandelar, men med endast 1 bil. Pris 2004 var 1238 US-dollar, dvs ca 9300 kr. Vad skulle ett komplett banset kosta tro? |
